Why can't you see what you're doing to me

Usch, jag känner mig så jävla ensam hela tiden,
trots att jag träffar mina underbara vänner varje dag.
Och trots att jag har min underbara familj här..
Jag har tänkt på varför känslan inte försvinner.
Tror det är för att i Asien var man ju omgiven
av folk dygnet runt, man var aldrig ensam, aldrig.
Även om jag gick ut själv så var folk alltid pratsamma
och öppna, så är det inte här.
Känslan äter upp mig. Jag vet inte vad jag ska göra.
Kan ju inte begära att folk ska sitta och barnvakta mig
24/7. Men jag behöver seriöst sällskap. Vad händer?!






Jag saknar värmen, saknar pulsen, saknar OSS ♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0