The bitch is back!
Hey people! Imorse vaknade jag upp av mig själv och kände mig för första gången på länge helt utvilad. Jag gick upp, satte mig vid datorn, loggade in på spotify och satte på lite Bruce Springsteen... Kollade runt lite på facebook och från ingenstans kom en känsla, ett sug efter att blogga igen. Så här sitter jag nu, ensam i min lägenhet och skriver några ord om inget speciellt egentligen, men det känns bra ändå. Jag vet inte om det bara är idag jag känner såhär, det får vi väl se. Jag är i alla fall glad över att brinna för något igen...
Skriver kort om varför jag slutade blogga för exakt en vecka sen:
De två senaste månaderna har en känsla av ensamhet och osäkerhet successivt växt fram i mina tankar och lagt sig som en klump i bröstet. Klumpen har legat där och blivit större och större och jag tror att den exploderade förra veckan. Allt brast och jag var så nere att jag blev rädd för mig själv, rädd för att tappa kontrollen, rädd för att alla mina tankar skulle bli till handlingar... Jag har inte känt en sådan uppgivenhet till allt på så många år så jag kände att jag måste göra en livsförändring direkt för att inte gå ner mig helt i deppträsket. Jag tror att psykologen hjälper mycket, vad som hjälper ännu mer är att så många av mina vänner faktiskt accepterar att jag inte orkar boka in fika, shopping, filmkväll etc på schemat, känner jag för att göra något, så gör jag något och annars får det vara. Att inte planera mitt liv in i minsta detalj är något Fredrik och Martin har tjatat om, och jag tror att det är först nu när jag testat på lite hur det är, som jag insett att det faktiskt minskar tyngden av stressen jag alltid släpar runt på. Jag är långt ifrån att leva fullt ut på det sättet de lever, men för mig tror jag det räcker med att komma halvvägs. Mer behövs inte för att jag ska minska all stress och kunna njuta av livet utan att alltid tänka på konsekvenserna av det jag gör.
Kommentarer
Trackback
