bixbite

Har verkligen längtat tills den dag jag kan säga: "Imorgon åker vi!", men nu känns det mest lite konstigt, och sorgligt. Jag åker ju, THANK GOD FOR THAT, med vänner, men det är fortfarande många jag åker ifrån, som jag kommer sakna otroligt mycket! Men jag kommer i alla fall försöka använda bloggen som en tillfällig resedagbok, så här kommer alla kunna följa mitt lilla äventyr :) Nu ska jag försöka packa det lilla som går, sen blir det stress... Ni får se mitt lilla schema för dagen lite senare..