ångest

ibland sviker självförtroendet och man orkar inte ens anstränga sig. och jag förstår, för jag är inte den jag var förut, men alla förändras... och visst jag är säkert bara nojig, men det kändes inte så kul. och sorry blogg men jag orkar inte ens förklara. var i alla fall trevligt att träffa vännerna ett tag, man måste fånga de få ögonblick som är kvar innan resan. och tack johan som hängde med mig så jag slapp sitta hela kvällen på en kall tunnelbanestation ♥ klart slut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0