Day Ten: One confession.

Då är dagen kommen, dagen då min lilla lista avslutas helt. Det blev en del avbrott här och där, men det är sånt som händer. Alla punkterna har varit med och det är faktiskt det viktiga. I och med att jag har varit 100 % ärlig alla dagar så har ni fått reda på många saker om mig som är väldigt personliga och som jag gärna inte pratar om med andra än mina närmaste. Det var rätt obehagligt att skriva vissa av sakerna eftersom jag vet att det är många utomstående, avlägset bekanta och totala främlingar som klickar sig in här varje dag och läser om mitt liv... Och nu kommer vi då till den punkten på listan som är den svåraste; one confession:

Att jag har svårt för närhet och relationer har ni nog förstått. Efter ett flertal besök hos psykologen har jag fått insikt i mitt psyke; varför jag reagerar som jag gör, och känner som jag känner i olika situationer vilket har hjälpt mig att försöka se annorlunda på dessa problem när de uppstår och att bearbeta dem på rätt sätt. Något jag har insett mer och mer är att jag är en väldigt egoistisk person, och nu kommer vi då till min bekännelse som tyvärr, många säkert redan har upplevt: När det gäller alla typer av relationer klarar jag inte av att vara den som blir lämnad (nu vet jag varför det är så och försöker jobba på det..) Detta innebär att varje gång jag märker att någon som betyder mycket för mig börjar dra sig undan, kanske skaffar pojk-/flickvän, växer ifrån mig, eller helt enkelt har tröttnat på mig så gör jag allt för att vara den som lämnar för att slippa smärtan som uppstår om jag skulle bli lämnad. Det här gör att jag sårar många som jag egentligen inte vill såra, bara för att slippa lida själv. Jag tror att det här är ett ganska vanligt beteende, problemet för mig är dock min livliga fantasi som får mig att tro så mycket värre om folk... Jag tror många gånger att någon är påväg bort från mig trots att den inte är det och förstör en relation som skulle ha fungerat.


Den som förstod allt det här får MVG med guldstjärna i kanten ;p Men så är det iaf, jag jobbar rätt hårt för att ändra på mitt beteende och kanske kan jag bli av med det helt, det får tiden avgöra.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0