bixbite

Kunde inte sova inatt ju, suger. Igår jobbade jag min sista dag med Fredrik. Och nu när jag verkligen insett det så känns det bajs. Vet ni vad? Trots att han kommer att hata mig för att jag skriver såhär så måste jag säga att jag kommer sakna honom SÅ JÄVLA MKT. Vi fick anställning på CGs pizza samtidigt och har jobbat för företaget sen dess. I början var jag rädd för honom, en självsäker, överlägsen, schteekig danderyds kille tänkte jag. Vi jobbade tillsammans rätt sällan i början. Tiden gick och vi var jobbpoolare, hängde på jobbet och på persobnalfesterna, jag hade ingen aning om hur han levde sitt liv, men jag insåg efter ett tag att han inte var i närheten av den personen jag trott att han var. Vi började festa ihop lite då och då. En kväll hade vi en spontan afterwork hemma hos Freddie och Martin då vi hade en massa dricka, krökade från nio till sju på morgonen och hade helt sjukt kul.

Sen åkte jag till Asien, var borta ett tag och kom tillbaka till min heltid på CGs, då hade Fredrik blivit restaurangchef och vi jobbade tillsammans varje dag. Jag har väldigt svårt att slappna av med människor, jag är osäker och litar inte på folk. I början var jag nog rätt blyg, men ju mer vi jobbade tillsammans ju mer bekväm kände jag mig i hans sällskap. Någonstans efter det blev vi vänner, jag kan prata med honom om allt, jag känner mig trygg och jag litar på honom. Han får mig att skratta och får mig att se på livet ur andra perspektiv. Jag tror att han är den personen som har lärt mig mest under hela mitt liv. Jag tror att det var i höstas vi blev riktigt bra vänner. Martin (bror till F) började jobba mer och vi alla umgicks mycket, ett tag nästan bodde jag hos bröderna, kändes skönt och tryggt att bo hos en hel familj... I nästan fyra år har vi jobbat tillsammans Freddan, du vet alla mina brister och låter mig höra om dem hela tiden, men det är lugnt, det är sån du är. Det kommer att kännas tomt och konstigt att inte gå till jobbet (mitt andra hem) och mötas av dig eller Martin (fast Martin och jag jobbar fortfarande tillsammans en vecka till), era konstiga påhitt och era mindre fina överraskningar. Jag kommer att sakna dina galna historier men mest av allt kommer jag att sakna känslan av total trygghet.

Nu drar du iväg på din resa, och när du kommer hem jobbar jag inte kvar, och jag veeeet att du kommer sakna mig lite lite lite också. Du är den store bror jag aldrig haft, och jag erkänner iaf att jag kommer sakna dig fett...