Just call me.
Åh, jag har nog de underbaraste vännerna som går att hitta på denna planet. Och idag kammade Fia hem första plats!
Jag har varit lite nedstämd de senaste dagarna, jag tror verkligen bara att det ha med hösten att göra, allt blir mörkare, man har ett större behov av en varm famn att krypa ihop i under kalla, blåsiga och regniga höstdagar och kvällar... Och när man vet att man inte har det så känner man sig ensam. Jag gjort så gott jag kunnat här hos mig, krupit ihop i soffan med levande ljus och kollat på film och pratat med mig själv, haha, sad...
I vilket fall så kom jag hem från jobbet strax efter nio idag, kände mig trött och seg och la mig och kollade lite på en serie. Då ringer Fia och vi bara pratar om allt, skrattar åt roliga minnen och pratar om allvarliga och viktiga saker. Efter att ha pratat med henne kände jag mig inte alls ensam längre. Jag älskar dig också min söta vän. Tack för att du finns...
Första bilden är tagen av Natha, är på Idas studentskiva i våras. Andra bilden är från ett läger för några år sen..
Vad händer med Sverige?
Hej, äntligen är vi färdiga med allt arbete i vallokalen. Till dig som frågade hur jag fick det jobbet:
Min morbror är politiker här i Danderyd och varje gång det är val så söker de frivilliga som kan jobba under själva valdagen. Lönen (arvodet) i år är 2400:-. Han frågade om jag, min syster, min mormor och mina kusiner ville ställa upp vilket vi alla ville. Tips till nästa gång det är val: Gå till kommunens informationscenter och fråga var och hur man anmäler sig till detta. Var ute några månader innan valet är så får du garanterat jobb. Det behövs ALLTID.
Nu tillbaka till valet. I Danderyd regerar moderaterna men det chockade mig varje gång jag öppnade ett valkuvert och såg SD, FI och Piratpartiet... SD skrämmer mig, och att de just nu ligger på 5,7 % får mig att undra vad Sverige egentligen tänker med. Hur kan folk rösta på SD, de kommer ju för fan hamna i Riksdagen som det ser ut nu! Jag kan bara inte förstå det... Hur kan man vilja att ett rasistiskt parti ska vara med och styra Sverige? Ni som tycker motsatt får gärna säga varför ni tycker som ni tycker...
Hur mycket jag än vill sitta uppe och följa valet måste jag lägga mig och försöka få några timmars sömn... Men jag hoppas att siffrorna vänder och att Moderaterna klättrar högre och SDs siffror sjunker drastiskt.
OBS! Detta är mina åsikter och som jag sa respekterar jag andras, men det betyder inte att jag förstår varför ni tycker och tänker som ni gör.
Take care, peace and loooooove :)
I valet och kvalet
Jaha, idag gäller det alltså. Fast för mig gällde det i Onsdags, fick förtidsrösta, första gången jag faktiskt får rösta ville jag egentligen göra det på riktigt... I vilket fall kommer jag att vara omgiven av allt som har med valet att göra hela dagen idag. Jag har redan varit på möte i vallokalen om hur vi ska göra, vi som jobbar som röstmottagare under valet 2010. Nu har jag en liten rast men snart blir det jobb.
Jag är öppen med mina åsikter men jag respekterar de som inte vill skylta med vad de röstar på. För mig blev det Moderaterna rätt igenom efter mycket tänkande, många diskussioner och debatter och en hel del artikelläsande. Jag bestämde mig tillslut för att det var det bästa valet för mig som person; ung, arbetande, ambitiös och bosatt i en ganska rik kommun... För samhället i sig tycker jag att Alliansen har så många bra värderingar och mål som tar längre tid än fyra år att verkställa och därför vill jag se dem regera Sverige i en mandatperiod till. Jag tycker att Alliansen under de senaste åren har tillfört mycket bra till Sverige, men det finns självklart mer att ge! Jag tror att ett blått Sverige kommer ge mig mest och vara till mina fördelar. Och eftersom det här är demokrati, handlar det ju om vad varje enskild individ tycker är viktigt för sig själv och sitt liv.
Hörs kanske senare, nu ska jag äta frulle ;)
Time flies
Jaha, hur hände det här? Hur blev en liten ovetande bebis en vuxen kvinna? Haha okej, kvinna var väl att ta i ;), men 20 år, när jag var yngre tyckte jag att folk som var 20 år, hade typ ett steg kvar i livet och det var att bli gamla och få grått hår...
I helgen flyttar jag hemifrån, tidigare i år var jag på en 4 månaders resa i Asien med mina vänner, och de senaste 7 åren har jag jobbat och tjänat egna pengar. Jag har arbetat mig uppåt och blev vice restaurangchef vid 18 års ålder. Jag har byggt upp relationer och skaffat mig livserfarenheter. Jag har gått halva mitt liv i skola och alltid kämpat och gjort mitt bästa. Jag har fått stipendium för bästa kockelev, och jag lever i en värld omgiven av folk som faktiskt älskar MIG. Men trots det så vill jag bli bättre och jag vill kunna säga att jag har åstadkommit något i mitt liv. Samtidigt som jag sitter här och tänker, fan alltså, det är inte alla som har kommit såhär långt i sina liv i min ålder. Så jag borde verkligen vara nöjd.
Som jag nämnde tidigare så kommer jag flytta i helgen. Idag jobbar jag långpanna och imorgon ska jag göra ett jobb för kocken Mattias Larsson, och så ska jag packa ihop resten av mina grejer här hemma. Så det blir nog lite tomt här under de närmaste dagarna, har jag tid så hörs vi såklart, annars får ni ha en grym helg!
/E ♥
_
Smartass
Från en Norsk ordbok från 1920talet:
Neger - En människoliknande apa som lever i afrika, bor i hyddor och lever på olika växter, negrer spelar trummor när dom är glada.
Mulatt: Blandning/Korsning mellan Neger och Människa
Jag är glad att samhället har utvecklats endel på 90 år.
Beslutsångest
Ok, jag har egentligen världens bästa nyhet. Men den blir nästan till världens sämsta just nu. Jag har egen lägenhet, om jag vill. Jag har fått erbjudande av min chef att hyra den som han har bott i. I så fall får jag den innan Augusti är slut. Jag ska kolla på den imorgon.. Den ligger här i Danderyd, så det är inte långt från jobbet eller mitt andra hem. Men panik. Jag går ju ner på halvtid nu vilket innebär att jag kommer ha extremt lite pengar. Nästan hälften kommer ju gå åt varje månad till hyra, mat etc. Samtidigt som jag vill, jag vill så jävla gärna, bara ha något eget. Inreda precis som jag vill. Allt på mina villkor. VAD FAN SKA JAG GÖRA?!?!
bild från koh lipe, thailand.
I miss you!
Gosh, Jag saknar dig verkligen!
Jag och Sara lärde känna varandra i ettan på gymnasiet, sen bytte hon skola och vi gled ifrån varandra. Har många underbara minnen med henne. Dags att ses snart tycker jag.
My back is killing me
I veckorevyn hade de gjort repotage om 3 unga tjejer vars liv hade vänts upp och ner av något tragiskt som hänt dem. Sjukdom och beroende. Ingen av dem gav upp och nu har de ett underbart liv med folk som älskar dem. En tjej skrev "När andra säger att de ska göra saker sen, så säger jag att jag ska göradem nu" Inte skjuta upp saker, utan göra det man vill, leva sitt liv för vilken sekund som helst kan något hända och då ångrar man allt man aldrig gjorde.
När jag fick min diagnos om ryggen, att det inte går att göra något åt det, att min rygg kommer bli värre och värre och att när jag är runt 30 så kommer jag ha extremt krökt rygg. Jag började gråta. Kände att allt var över, vem vill ha ett jävla missfoster i sitt liv?! Och sen dess har jag nog gett upp. Jag har accepterat att det är så det ska bli och inte alls gett min rygg en chans, för visst fan sker mirakel!
Jag har tänkt men inte gjort något ganska länge nu, och det började väl när jag var i Asien... Att jag skulle dra mig tillbaka från mitt jobb som påverkar min rygg extremt negativt. Men samtidigt som chanserna att utvecklas och få en karriär där är väldigt stor och hur många blir Vice Restaurangchefer när de är 18 år. För drygt en månad sen, efter många dagars festande och sedan en hel vecka med alkohol och dålig mat på peace and love kände jag att det är nu eller aldrig. Inte konstigt att ryggen kommer vara förstörd om tio år om jag lever såhär. Så jag sa till min chef att jag inte kan fortsätta såhär, att jag antingen måste sluta helt (efter tre år på det stället) eller att jag måste gå ner på halvtid så att jag kan träna upp min rygg och förhoppningsvis hjälpa den att bli starkare och hålla längre än någon läkare tror. Och nu är det ordnat. Jag ska gå ner på halvtid från och med 1 Septemper och då ska jag hitta träningsformer som jag trivs med.
Och blir det bättre i framtiden så kommer jag bli så jävla glad, och blir det inte det så vet jag att jag gjorde allt, att jag kämpade. Och jag vet att jag alltid har människor i min omgivning som jag älskar och som älskar mig. Och det är det som betyder något. Det är det som är livet. ♥
Mina underbara vänner på min stora dag förra året. Älskar er!
The Book of Eli
När jag var ute och gick så vandrade jag förbi en helt öde plats vid skogen och då kom jag att tänka på en film jag såg på bio när jag var i Thailand i vintras. The Book of Eli. Den verkar inte ha gått på bio här i Sverige vilket förvånar mig med tanke på hur otroligt bra den är. Så har du inget bättre för dig, se den!
Pride
Dagen spenderades med mina älskade pojkar. Vi hängde vid slussen och dansade och sjöng tillsammans
med resten av Stockholm. Blir så lycklig av att se alla utklädda och modiga människor, vågar stå emot
alla jävla ideal och är sig själva, är stolta över sig själva. Så borde alla vara.
Nästa år ska vi stå på något flak och dansa och skratta, måste kännas som att återuppleva studenten.
All kärlek är bra kärlek, kom ihåg det ♥
Nu får det vara nog!
Jag har alltid varit ganska mullig och haft extremt lätt att lägga på mig kilon trots ganska bra mat och inte mycket godis, chips, läsk och sånt och jag har alltid gått på någon form av sport eller aktivitet. När jag var mellan 6 och 12 år var jag RIKTIGT FET och jag är glad över att jag inte har många bilder från den tiden, men jag ska se om jag hittar något gammalt foto i något album sen...
Men då, när jag var 12 så började jag, mamma och Malvina att gå hos en naturläkare. Han sa åt mig att sluta med allt socker och allt vetemjöl och jag gick ner ca 20 kilo på 2 månader. Kallades in till skolsyster för hon var orolig för min hälsa, helt sjukt med tanke på att hon tidigare alltid kallat in mig för hon var orolig att jag för för tjock, och nu var jag plötsligt påväg att bli för smal...
Jag gick ner från kanske 80 kilo till 55 på några månader och höll den vikten ganska länge. Jag körde stenhårt på mina matregler och simtränade 2 ggr i veckan. Jag var då "normalviktig" men när jag tänker tillbaka på hur jag mådde då så finns det inga ord som beskriver hur mycket jag hatade mig själv och hur mycket jag ville kräkas
på min spegelbild. Jag tyckte jag var så jääääävla fet. Och jag kände mig aldrig lycklig... Min självkänsla var så låg och när jag läser min dagbok från den tiden grinar jag varje gång för jag mådde så dåligt och ingen förstod.
Sen började jag gymnasiet, en kockskola där vi lagade fet mat och söta desserter. Jag hade så sjukt kul och människorna där gjorde mig så lycklig men trots att jag höll extremt hårt på vad jag fick äta så gick jag upp säkert 20 kilo under mina 3 år på gymnasiet. Men jag hade i alla fall börjat känna mig gladare...
Sen dess har det gått upp och ner, jag har ätit skitmat och supit för mycket och gått upp, sen har jag fått ett ryck och varit nyttig ett tag men så fort jag dricker eller äter typ godis så faller jag dit igen. Så nu får det fan räcka. Jag begär inte en platt mage med sexpack, min kropp är inte gjord för det. Men jag vill känna mig bekväm i mig själv. Jag vill kolla mig i spegeln och tänka; fan vad söt du är, eller; den där klänningen sitter verkligen snyggt på dig! Samtidigt som jag vill kunna gå ut och festa ibland, äta vitt bröd, eller sitta och käka godis tillsammans med vännerna till någon bra film utan att gå upp 5 kilo..
Så jag antar att det får börja nu. Nu ska jag göra det på rätt sätt, äta bra under en lång period, skippa alkoholen helt. Träna 5 ggr i veckan och ta hand om mig själv och min kropp. Man lever bara ett liv och jag tänker fan inte spendera ytterligare 20 år av mitt liv med att trycka ner mig själv och mitt utseende, titta ner i golvet varje gång jag går in i ett rum för att slippa se folks nedvärderande blickar. Ta skit från folk som inte vet något alls om hur mycket jag faktiskt försöker.
Imorgon ska jag skriva hur mitt upplägg ser ut.. Vad jag äter och inte äter, hur jag tränar och hur jag ändå har kul. Det här har funkat hittills, har bara hållit på i 2 veckor men 4 kilo lättare, mycket fräschare hud och framför allt extremt mycket piggare, känner jag att jag fan ska klara det här.
Haha älskar sexigheten på den här bilden xD I vilket fall är det här jag när jag var 15 år.
